Sussolita-Liten men naggande god ;)

Hej hej!

Igår var det torsdag, jag och Tim tog tillfället i akt och
gick och käkade på restaurang och sen ut på bio. Det
var himla mysigt, och det kom åter igen på mig sjäklv
med att tycka att allt känns jätte bra mellan oss. Jag
menar, vi har varit t sammans nästan ett år
(11mån och 1 vecka :P) Och vi har inte bråkat sådär
ordentligt någon gång. Visst små gnabbar man och,
gnäller men detgör väl alla, tror man behöver det för
att lära känna varann på djupet, hur skulle man annars
veta vad den andra egentligen tycker, tänker och känner?!

Vi såg iaf Rallybrudar, och det var en skit bra film,
rolig och en bra handling! :D

Idag är det Fredag, härliga fredag, är det inte för detta
som man jobbar och sliter hela veckan ;) Haha nej men 
det ska bli ruskit kul med helg! Allra helst när det kanske
blir en hemlig överrasknings resa med ;)

Sitter på jobbet nu, ska jobba till halv tre idag sen ska vi på
husvisning i Siene och Långared. Spännande! Hoppas
bara att man får nått snart! :)

Nu måste jag få skriva lite annat!

Varför!?
Varför!? Beter sig alla som att jag är en tre åring som inte kan
tänka själv? Jag är 21 år och har stått på egna ben länge
nu och jag kan ta hand om mig själv.
Fattar inte varför ni inte bara kan se att jag klarar mig själv.
Kan det skada att kanske lita på mig för en gångs skull, tro
på att jag kommer klara detta galant. Varför måste jag få massa
skit när jag mår som bäst.
Jag fattar inte att ni inte ser att jag mår bra, såhär bra har jag
aldrig mått. Menar ni seriöst att ni inte ser att jag är Lycklig,
har inte varit såhär lycklig sen brorsan gick bort.
Kan man inte bara vara glad  för min skull och glädjas med mig?
Fattar jag med att ni bara vill mig väl, men snälla!? Att slå mig på
fingrarana med käppen är absolut INTE rätt sätt!

Tror ni att jag inte har en hjärna, tror ni att jag skulle kasta mig i
nått så stort utan at ha tänkt igenom det? FEL FEL FEL!
Ni anar inte hur många nätter jag legat sömnlös, hur många
gånger jag vänt och vridit på allt. Ni var INTE med när jag grät
mig själv till sömns de alla nätter allt kändes hopplöst,
VAR VAR NI DÅ?! Då när jag verkligen behlövde ert stöd?
Det tycker jag att ni borde fråga er innan ni predikar för mig!

Ni kanske bara ser mitt liv som en dans på rosor, men vet ni vad!?
Det har det aldrig varit och kommer nog aldrig att bli, men man
ser väl kanske bara det man vill se... :(
 
Om det är nått ni känner oro över så kan ni väl säga det
på ett bättre sätt, för jag orkar inte ta skit längre!

Nu ska jag jobba!

Hejhej